(del 4 från Passantslaget 9 - 1976.)
Schack åt alla löd alltså parollen, något man snabbt förstod var rena sanningen då ju Huddinges skolor så gott som omgående ställde lokaler och material till vårt förfogande inte minst tack vare föreningen Hem & Skolas positiva inställning till schackskoleverksamheten.
Så här efteråt förstår vi att det var våra dyra syften att söka nå alla kategorier av intresserade som resulterade i den sköna ryggdunk vi fick från alla håll inom kommun och föreningsliv.
På senkvällarna i dåvarande schackhuset Vihem pågick vilda blixtturneringar långt in på nätterna, man kunde stilla undra vad folk i allmänhet tyckte om de entusiaster som inte ens lät soluppgången hindra dem från att dunka bräde. Man kan fråga sig vad föräldrarna till våra spirande schacktalanger kommer att tycka då deras lintottar kommer hem lagom till frukosten efter avslutat schackaktivitet, jag kan från välunderättat håll meddela att detta ej längre är något de behöver oroa sig över då vi i detta nu ej håller lokalen öppen så att ovanstående abnorma företeelser kan äga rum. Vi har förstått att vi ej skall låta schacket vara ett alternativ till skolarbetet utan endast en katalysator till densamma.
EL HALO vill hela tiden accelerera utvecklingen av schackskolorna medan MC LINTOCH, DON WENNO och jag ville att vi skulle gå mera försiktigt fram. Det blev något man kan kalla en medelväg med snutten av accelererande tendenser. "Ni växer ju som en bakteriekultur" var en vanlig kommentar om oss i schackkretsar med tillägget "Bakterierna är ett vaccin som hindrar schackets tillbakagång". Nej, vi är inte storsinta utan endast glada över att den lilla schackklubben mött ett sådant härligt gensvar.
Vi brottas med ekonomiska problem hela tiden då vi vet att det är en lång väg kvar tills dess att schack blir en publiksport men den dagen kommer det kan ni vara säkra på, fler och fler människor börjar spela för att utveckla sin kombinationsförmåga och berika sitt umgänge, "En schackvän är en vän i nöden".
Kring årsskiftet 74/75 började tankarna på ett sommarläger ta form initierat av ett stort intresse bland schackskoleeleverna. Vi ansåg att ett läger på ett positivt sätt skulle stimulera andan och sammanhållningen inom klubben. EL HALO lyckades boka in oss på ett pensionat på Väddö inför sommaren 76, och med 40 ungdomar och 8 ledare gav vi oss åstad en solig sommardag.
Fortsättning följer i nästa nummer
Göran Andermyr
Tillbaka till Passantenhistoria