(del 2 från Passantslaget 5/6 - 1976.)
Vi kände oss lite osäkra över hur man borde gå till väga för att bilda en schackklubb, så EL HALO som redan på detta stadium hade goda förbindelser med schackförbundet tog kontakt med hrr Sixten Eriksson (Sthlm´s schackf.), Lars Bäckström (Sveriges schackf.) samt Yngve Pettersson (SK Rockaden) och inbjöd ovanstående som konsulter deltaga i vårt första sammanträde.
Det visade sig vara en stor fördel för oss att få detta stöd från dessa starka män då de ju kunde delge oss sina vida omfattande erfarenheter vad beträffar schackledarskap. För de upplysningar och goda råd vi har fått fråm dem är vi ett stort tack skyldiga.
En del av grundarna (vi tycker om att kalla oss så) var sedan några år tillbaka aktiva spelare i SK Rockaden. Vi hade alltså på nära håll kunnat studera hur en storklubb fungerar -- vi ville att vårt embryo skulle bli en väldigt stor klubb.
För att återgå till premiärmötet så kan förtäljas att EL HALO var för stunden aningen nervös (papperslapparna darrade i hans händer), en släng av rampfeber kan man säga. Detta febertillstånd visade sig dock endast i mötets initialtillstånd och var för övrigt något som bara vi som kände honom kunde upptäcka. Vi pratade hit och dit i några timmar och kände oss sedan redo att ta itu med spridande av schack i Huddinge.
I början var vi ett 15-tal personer som kom och spelade på fredagarna. Bland dem märktes Bengt Lindgren, som inte bara spelade utan även aktivt deltog i klubbens arbete, vilket vi är mycket tacksamma för. Huddinge SK kallade vi klubben för i starten och det namnet höll vi oss till ett bra tag, dock inte utan att det på styrelsemöten hävdades att vi borde ha ett namn med mer schacklig anknytning. "SK" kunde ju stå för skidklubb, sportklubb och tom syklubb och vilken schackspelare med självaktning skulle vilja bli förväxlad med en skidåkare eller ännu värre med en sömmerska.
Påtryckningarna var hårda och namnbytet låg ej långt i fjärran. Verksamheten bedrevs i Huddinge fritidsgård vid gymnasietorget och vi var varje speldag tvungna att plocka fram alla nödvändiga attiraljer vilket var väldigt tidsödande. Lokalerna var visserligen moderna men vi ville få lugn och ro på våra spelkvällar vilket tyvärr inte gick att uppbringa då fritidsgården just på fredagarna hade discodans och vidare var vi tvungna att sluta vid midnatt. Sistnämnda till stort förtret för oss schackfantaster som ville spela färdigt. Med tiden fick gårdens ledning större förtroende för EL HALO som sedemera belönades med förtroendet att bära egen nyckel, vilket innebar att röster som STEFFON och KJELLE STORTRÄD blev nöjda då de fick lira långt in på nätterna, ett besvär dock för allas vår EL HALO (den nyckelbetrodde) som ville hem och sova ..........
Göran Andermyr (EL MYRO)
Tillbaka till Passantenhistoria